nicoleamandanykvist

Som jag skrev i tidigare inlägg i läsjournalen så har Amanda stora problem med sina känslor för Ludvig. Man måste ju förstå henne, tänk er själva att få känslor för sin egen bror! Och sen att inte kunna prata med någon om det, jag skulle aldrig klara av det. Jag måste få utlopp för mina känslor och jag måste få prata av mig med någon, men tror inte att jag själv skulle palla trycket och berätta en sådan stor sak.

Vart jag vill komma med detta är att Amanda faktiskt går till en gammal vän som hon träffat på en bildkurs något år tidigare. Denna vän heter Eva och Amanda tänker att med henne skulle hon kunna prata om sitt stora dilemma, men det blir aldrig av att hon nämner det.

Amandas storasyster Ylva har flyttat hem för ett tag igen, och nu måste hon dela rum med Ludvig. Hur ska detta gå? Jo allt eftersom dagarna går så låter hon blicken glida mer åt Ludvigs håll när han byter om och man riktigt känner hur hon suktar efter honom. Så en kväll gör hon något riktigt dumt. Hon och Ludvig står mitt uppe i en blåsig diskussion, och när hon kollar Ludvig i hans stormiga ögon så slår det slint uppe i huvudet på henne. Hon kysser honom. Värre blir det när Ylva flyttar in hos en kille då Ludvig och Amanda blir ensamma om dagarna. Och en dag gör dom något dom båda två vet är förbjudet och helt fel, dom ligger med varandra.

Och det är ungefär så långt jag har kommit just nu. Har svårt att hålla igen på berättandet då jag själv blir så uppslukad av boken. Så för den som själv vill läsa boken, LÄS INTE MIN BLOGG!